Med andan i halsen och kniven på strupen…

Ja, så kändes det inför uppdraget att få all hasopor på plats innan helgen och dessutom hinna lägga ut all golvvärmeslang… Dessutom skulle två dörrar och ett fönster drevas, två öppningar upp mot vinden sättas igen med plast och den murkna panelen på utsidan kapas så jag sen kunde ta bort den vid tillfälle…

Torsdagen avslutades med att all hasopor var på plats! Istället för en förpackning på 1,5 kbm över som jag hade trott…så visade det sig att jag nog skulle kunna ha haft en par förpackningar till. Men det är bara att ställa efter läge så nu blev det lite tjockare golv av lera än jag hade tänkt, men det borde inte vara nåt problem. Möjligen finns det nån “kompressionsfaktor” på hasopor som jag inte kände till. Jag hade räknat på arean på lägenheten multiplicerat med tjockleken på hasoporen (25 cm) och fick det till ca 19 kbm. Nu var hela lägenheten fylld med 21 kbm och lite till hade inte gjort ont.

Hallen klar!

Kök/matrum likaså!

Det visade sig att det var inte så lätthanterat material när man väl trampat ihop det. Vi insåg att vi behövde flytta lite massor från kök/matrum till vardagsrummet och det var inte helt lätt! Inte heller att få det så “platt” att golvvärmeskenorna låg stilla. Detta löstes genom att jag gick och la en stor klick lerbruk på skenorna, mellan där slangen skulle ligga.

                                                                                         Skenorna fastlagda med kluttar med lerbruk.

Rampen som användes för att köra upp kärran med säckar med hasopor i, för att ha nära att bära in dem. 🙂

Lilla kyrksalen var första rummet att lägga slang i, det gick som en dans! Vi hade slangen på en vinda en bra bit utanför huset så inte slangen skulle korva sig. Innan mina snickare gjorde kväll var vi klara med första rummet, härligt! Nu återstod bara vardagsrum och badrum innan helgen, det var mitt mål. Skulle vi hinna mera än så skulle det vara en bonus!

De enda spår som fanns kvar av hasoporsäckarna var en hög med lastpallar. 🙂

Den här skönheten var det som skulle driva tvångsblandaren som jag fått tag i.

Torsdagen avslutade med ett lugn inför helgen, det skulle nog hinnas med det som var tänkt.